I början av april skrev jag om ett österrikiskt vitt vin jag provat, och ju längre våren lidit desto piggare har jag blivit på just dehär geografiska koordinaterna. Alplandet har definitivt mer än bara Sound of Music, Pez-pastiller och Arnold Schwarzenegger att erbjuda, och även Alko har snappat upp på trenden –  sortimentet av österrikiska viner i rimlig prisklass är inte alls pjåkigt jämfört med några år tillbaka.

Wikipedia vet berätta att ungefär en procent av världens viner produceras i Österrike, varav huvuddelen är vita och rödvinet utgör c 20 % av produktionen. Österrike har ju en lång vinodlingshistoria som går tillbaka till c. 700 f.Kr., men ni läsare kanske drar er bättre till minnes den skandal som drabbade landet på 1980-talet, då det uppdagades att vissa tillverkare hade smygit ner dietylenglykol i sina vita viner för att få dem sötare och fylligare. Halterna var inte speciellt höga och inga förgiftningsfall rapporterades, men skandalen skadade ändå Österrikes anseende för en lång tid och exporten totalkollapsade. Som en följd införde Österrike sedan mycket stränga kvalitetsregler för sina viner, och detta blev något av en nystart – idag spånas stora framgångar på den internationella vinmarknaden.

Bild från Austrian Wine.com

På Austria.infos hemsidor läser jag om hur klimatet med sina utpräglade årstider och tydliga skillnader mellan dags- och nattemperaturer ger å ena sidan en mycket utpräglad aromutveckling till vinerna -alltså mycket fruktiga, aromatiska och syrliga vita viner, och kraftiga tanniner i de röda vinerna. Vingårdarna är små, och bidrar till en mångfald av individuella, gårdspräglade viner.

Här är ytterligare några som är värda att prova på:

Meinklang Grüner Veltliner, 10,29€, är gjort på nationaldruvan och kommer från ett område som angränsar till Slovakien. Vinet är odlat enligt biodynamiska principer, och är relativt lätt, torrt, grapefruktigt och svagt örtigt med hög syra. Testa till kycklingspett eller kanske t.o.m. en wienerschnitzel? Kon på etiketten är av rasen Angus, och gårdens representanter lär sköta sitt gällande gödslingen av druvodlingsmarken.

Steininger Riesling, 11,48€. Mineraler, sura gröna äpplen och en trevlig skärpa. Ett riktigt fynd i sin prisklass, tycker jag och rekommenderar det till stekt abborre med sallad som tillbehör.

Prost!

Nu ligger de där i rader på alla matbutikers grönsakshyllor, sparrisknippena i både vit och grön kulör. Vi har säkert alla hört om att vissa råvaror är svåra att kombinera med vin, och just dehär fina primörerna har en tendens att stressa upp folk helt i onödan. Visst, sparris innehåller naturligt natriumglutamat, som kan ge vinet en lite metallisk bismak, men såvida man inte planerat gnaga i sig de läckra stängerna helt råa och allena på tallriken är det ingen fara på taket. Servera dem med lite sälta till, exempelvis i form av smält smör, parmesan eller skinka, och jag vågar påstå att de allra flesta torra vita viner faktiskt kommer att slinka ner i gott sällskap.

Själv köpte jag en flaska Jakobi häromdagen då vi skulle ha sparrispremiär, och var riktigt nöjd. Vinet görs enligt producenten Weingut Muster (som skördat fina placeringar i den internationella Chardonnay du Monde-tävlingen) på ”biodynamiskt inspirerade principer” och kommer från Österrike, närmare bestämt Südsteiermark nära slovenska gränsen. De mest odlade druvorna där är egentligen Chardonnay och Gewürztraminer, men i det här fallet är blenden 20% Sauvignon Blanc och 80% Welschriesling – en ganska lokal druvsort som inte lär ska vara relaterad till den ”riktiga” Rieslingen, men som också den mognar sent och ger aromatiska viner.

För dryga 14 euro får man ett ungdomligt och citrussyrligt vin med lite örtig kryddighet och en svag karaktär av äppel och krusbär. Uppfriskande, läskande och gott – och en välbehövd fläkt av våren!