Vinbloggen

Linda Forssell botaniserar bland ädla druvor
Header

Förra veckan ordnades ViiniExpo i Böle i Helsingfors. Jag anlände till mässcentrum med andan i halsen och försökte skapa mig en helhetsuppfattning av upplägget samt en plan på bästa möjliga tillvägagångssätt – men där jag stod med mina tomma glas i handen och blickade ut över området rann ivern av mig likt olja från en gås. Mässan tycks krympa för varje år,  och det tog mig inte länge att cirkulera vid de intressantaste producenternas och importörernas bord. Årets temaland Chile bjöd inte på några uppseendeväckande smakprover, och jag ångrar att jag inte hade anmält mig till någon av de många föreläsningarna och ledda provningarna, där landet var välrepresenterat. Nånting att komma ihåg tills mässan ordnas nästa gång, år 2014.


Det i mitt tycke matnyttigaste inslaget var delgivningen av resultatet i Vuoden Viinit 2012 -tävlingen, som ordnas årligen av föreningen Vuoden Viinit ry. Vinnaren var champagnen Pannier Sèlection Brut, och vi kan återkomma till den när skumvinstiderna nalkas längre fram på vårkanten.

Denna veckas fredagsvin får istället bli silvermedaljören i klassen ”Europeiska rödviner, 10-17 euro”, Quinta da Garrida Touriga Nacional från Portugals hjärta, det backiga vinområdet Dão som ligger c 100 km norr om Lissabon.  Tillsammans med Douro har de ibland omnämnts som de portugisiska motsvarigheterna till Bordeaux och Bourgogne. Douro ger  sträva, kraftiga viner man får vänta ut, medan Dão bjuder på aningen mer komplexitet och elegans. Den familjeägda firman Caves Alianca som gör vinet ifråga grundades 1927 och är idag en av Portugals kändaste vinexportörer.

För knappa 15 euro får man alltså ett fylligt och ekigt vin gjort på 100% av Portugals egen Touriga Nacional -druva, med smak av syrliga plommon, svarta vinbär, rökiga kryddor, svaga lädervibbar och dröjande tanniner. Ni kan hålla det här vinet i åtanke då ni planerar påskens lammrecept, och den som inte tröttnat på långkok än kan plocka fram sin gryta en sista gång. Detta är nämligen inget sällskapsvin utan kommer bäst till sin rätt med ett smakrikt kött vid sin sida.

 

 

Än är det vinter kvar

16.03.2012 10.59 | Skriven av Linda Forssell i Röda viner - (Kommentarer inaktiverade för Än är det vinter kvar)

Det droppar från taken och småfåglarna kvittrar så man nästan får ont i öronen. Att muttra över sånt känns inte riktigt acceptabelt, men jag är inte redo att byta ut grytorna mot sparris, eller det värmande röda mot frisk rosé riktigt ännu. Veckans vintips är således en mustig chilenare vars nyhetsbehag gjorde att det tog slut hos Alko, men nu torde hyllorna bångna till bristningsgränsen igen.

Mayu Reserva Carménère, 13,99 €, kommer från ett relativt nytt och ganska intressant vinområde i norra Chile, Elqui Valley. Förutom för de sällsynt vackra sjärnhimlarna är dalen också känd för den stora pisco-produktionen. Tack vare dimmorna, den tidsvis starka havsvinden och de svala nätterna har området ett sk ”cool climate”, dvs ett klimat med relativt låga maxtemperaturer, och på senare år har man börjat odla druvor även för matvin. Än så länge är det framförallt sauvignon blanc och syrah som odlas där, men också andra druvor trivs, och denna carménère är ingen dålig uppvisning.

Färgen är mörk och intensiv, och även doften påminner mig lite om en italiensk ripasso. I den fylliga smaken är nämligen frukten likaså påtaglig, samtidigt som alkoholhalten är rätt hög, 15%. Helheten känns ändå inte överväldigande, utan balanseras upp med lite vanilj, blåbär och lakrits. I eftersmaken kan man känna av en behaglig, kryddig pepprighet. Det här vinet är inget typiskt vårvin, utan skall definitivt ackompanjeras av en smakrik kötträtt tycker jag – lamm, älg, kanske en kryddig nötbiff?

 

 

Ned, Henry och jag

24.02.2012 11.20 | Skriven av Linda Forssell i Röda viner - (4 kommentarer)

Det australiensiska vinhuset Hewitson´s, grundat år 1998, har kanske inte så många år på nacken mätt i vinodlarmått, men framgångarna har inte låtit vänta på sig. Många av er känner redan till de förmånligare Baby Bush och Miss Harry, medan Ned & Henry´s Syrah Mourvèdre Barossa Valley 2010 eventuellt är obekant. Det fås med några enkla manövrar på internet från Alkos beställningssortiment, kostar strax under tjugolappen, och är väl värt de några dagarnas väntetid innan man kan plocka upp sin butelj.

Vinet är till största delen gjort på Shiraz-druvan, vartill en skvätt Mourvédre blandats i för lite mer struktur och örtighet. I smaken känner man också tydligt de solvarma, fruktiga Barossa-dragen med inslag av körsbär och plommon. Den franska eken som vinet lagrats på i totalt 15 månader ger sig till känna som jämna, silkiga tanniner, och helhetsintrycket är balanserat och behagligt. Viner med 14% alkohol kan stundvis kännas alltför maffiga, men Ned & Henry´s känns trots det väldigt matanpassat och lätt. Ett harmoniskt och smidigt vin som inte behöver pantas på, men som borde klara en lagring på ytterligare fem till sex år.

Jag bjöd över några vänner på middag, och serverade dem förutom detta vin även en kryddig lammgryta med ris och  en grön sallad – väldigt lyckat! Gillar man inte lamm kan jag tänka mig att även en klassiskt grillad biff skulle passa utmärkt till.

Och nu kanske ni ännu undrar om namnet -jo, de två pojkarna är Harriets, dvs Miss Harry´s, äldre bröder.

 

 

Jag har snöat in lite på italienska viner den senaste tiden, men det hjälps inte. Landet ifråga kan nämligen uppbringa en sällan skådad diversitet i sina viner, och risken att tröttna är ganska minimal. De flesta vindistrikten i Italien har någon speciell pärla att blända omvärlden med, och skulle man vara så blasé att de inte intresserar mera så finns det även ett oändligt antal små producenter som ständigt söker efter nya innovationer och sätt att utmärka sig på i den annars rätt konservativa rådande vinkulturen.

Dagens vin är en långlivad favorit från Veneto i nordöstra Italien.

Sartori Regolo 2007 kostar 14 euro på Alko, och görs på en av de vanligaste venetianska druvsorterna Corvina. Att göra viner på enbart denna druva förekommer inte så ofta, för det mesta ingår den i en blend tillsammans med andra sorter. Vinet är dessutom gjort med den så kallade Ripassometoden, vilket betyder att vinet genomgår en andra jäsning på resterna av torkade druvor som man gjort Amarone eller Recioto på.  Smaken är därför rätt fyllig, och liksom doften, en tilltalande blandning av robust kryddighet och mjuk frukt. Förutom söta körsbär och lätta inslag av salvia kan man ana strama ekiga toner och få njuta av en lång, mjuk eftersmak.

Då jag sade att denna favorit var långlivad, så borde jag eventuellt precisera att det var för några år sedan jag upptäckte den. Familjen Sartori har däremot hållit på och trollat fram viner sedan 1898, då Pietro Sartori köpte sig
en bit mark med tillhörande källare. Hans plan var nämligen att bli självförsörjande när det gällde att förse sina hotellgäster med vin. Och sen dess har det rullat på tills denna dag då företaget fortsättningsvis är familjeägt – fint va!

 

 

Igår var jag inbjuden på en provning med Côte du Rhône-viner som tema. Trevligt nog var producenten Ogiers vd Jean-Pierre Durand personligen på plats för att presentera företagets viner och berätta lite om deras filosofi. Fransmännen lägger ju som bekant stor vikt vid terroir-tänkandet, och vill ofta att fokus ska ligga på området där vinet kommer ifrån istället för tex druvblandningen, vilket är vanligt i nya världens vinproduktion.

Förutom en del viner som finns i Alkos sortiment bjöds vi på en kvartett som till en början tagits fram främst i experimentellt syfte inom huset, för att undersöka i hur stor grad jordmånen påverkar den slutliga produkten. När intresset för dessa viner växte utifrån bestämde Ogiers sig för att föra ut vinerna på marknaden i form av denna serie om fyra. Tyvärr finns de inte att få hos oss, men det var en intressant och lärorik upplevelse att ta del av, för visst kan man konstatera att markens konsistens och sammansättning förvisso ger tydliga skillnader i vinerna.


I norra Rhône (Septentrionale på franska) blåser den kalla och hårda Mistralvinden, det regnar en hel del mer än söderut och jordmånen är granit- och sand-dominerad med ställvisa inslag av kalksten. Viner därifrån är tex Hermitage, Condrieu, Côte Rôtie och Cornas. Södra Rhône med sin magra och lite leriga rullstensjord är däremot mer påverkat av det varma medelhavet, och ger tex kraftiga, aningen lädriga Gigondas, fylliga Chateuneuf du Papes med god lagringspotential och friska Tavel-roséer.

Clos de l´Oratoire Chateauneuf-du-Pape 2009 torde komma till Alko lämpligt till påsk.

 

Utrymmet här ger mig inte möjlighet att gå närmare in på detaljer, men om någon läsare vill ordna en provning och funderar på tema så kunde ett sånt här upplägg fungera väldigt bra. Appellationer och druvsammansättningar finns det rejält av, och Alko erbjuder ett brett sortiment, så möjligheterna är många.


 

 

 

Lite värme i kölden

03.02.2012 11.20 | Skriven av Linda Forssell i Röda viner - (2 kommentarer)

Jag hade först tänkt presentera ett vitt vin, men de bitande sibiriska vindarna därute hämtar milt sagt med sig mer än tillräckligt av frisk avkylning just nu, och jag satsar istället på ett solvarmt rödvin från Spanien. Miguel Torres är en känd ikon i vinvärlden, och familjen har varit i branschen ända sedan 1600-talet.  Förutom odlingarna hemma i Jumilla, Priorat, Toro och Ribera del Duero har imperiet spritt sig ända till Chile och Kalifornien, och huset erbjuder allt från enkla bordsviner till prisbelönta toppviner.

Dagens vin kommer från Catalunya och heter Coronas Tempranillo, och landar i den förmånligare ändan av Torres utbud med sitt pris på 9,99 euro. Historien bakom namnet, som betyder krona, går tillbaka till början av 1900-talet då kung Alfonso XIII besökte vingårdarna för lunch och blev förtjust i det ypperliga vinet. Den huvudsakliga druvan är som namnet antyder Tempranillo, men de övriga 14 % är Cabernet Sauvignon. Doften är intensiv med inslag av lakrits och jordnära toner av stall och läder. I den fylliga smaken kan man fånga upp runda inslag av vinbär, vanilj, tobak samt en smula kakao. I sin helhet hålls vinet bra ihop – det har frukt, struktur och behagliga tanniner och avslutas med en dröjande mjuk eftersmak.

Jag skulle para ihop detta matvänliga och mycket prisvärda vin med exempelvis en tapastallrik, en skinkpaj eller kanske en grisfilé.

En fläkt från Marocko

27.01.2012 09.48 | Skriven av Linda Forssell i Röda viner - (5 kommentarer)

Välkomna till Hbl:s nya vinblogg! Jag som skriver den heter Linda Forssell, och uppe till höger hittar ni en kort presentation.

Jag funderade länge över vilket vin jag skulle välja idag. Det första inlägget vill ju gärna bli en aning tongivande, och därmed föll en del annars trevliga kandidater bort – inget för vardagligt, inget för dyrt, inget för tillkrånglat eller exklusivt. Nånting som kan tilltala en bredare publik, där både konnässörer och glada hemmakockar ingår, men ändå intressant och överraskande.

Sen hittade jag åsnebryggan – bloggosfären. Att ta till sig andras tankar och erfarenheter, roliga historier, inredningstips eller matrecept och från dem sålla agnarna ur vetet, det är vad jag gillar mest med bloggvärlden. Man kan alltid få upp ögonen för något nytt, och därför finner jag det passande att här presentera ett vin som jag upptäckte just på detta sätt, en exotisk fågel som jag antagligen inte stiftat bekantskap med om jag inte haft ett tidigare omdöme att luta mig mot.

Tandem är ett marockanskt rödvin för 14,75€, gjort på druvan Syrah. Vinet har en generös doft fylld av kryddig lakrits och bär. Smaken är likaså fyllig och kryddig med mjuk vanilj, plommon, lite syrliga svarta vinbär och en snygg strävhet som i stilen påminner mer om klassiska franska viner än om nya världens syltiga, solvarma dito. Ett elegant vin som säkert smakar utmärkt med tex lammkotletter eller någon mustig gryträtt.

Som kuriosa kan jag nämna att vinet lär ska ha fått sitt namn efter en cykeltur som den franske vinmakaren Alain Graillot företog sig i trakterna av Casablanca, och under vilken han träffade druvodlaren Ouled Thaleb. De hoppade upp på en tandemcykel och tja, resten av historien står att smaka i glaset.

Jag hoppas, kära läsare, att vi hittar en gemensam väg vi också, och att ni kan få nya vinupplevelser genom bloggen. Tipsa gärna om era favoriter i kommentarsfältet, eller kom med önskemål gällande innehåll – och framförallt: häng med, för jag återkommer nästa vecka med nya tips!