Vinbloggen

Linda Forssell botaniserar bland ädla druvor
Header

Att få ett julbord att gå ihop med ett vin är inte den lättaste av tankenötter. Krasst sagt är jakten på det perfekta vinet dömd att misslyckas redan vid förrätten – ett sammelsurium av krämig potatissallad och pikanta ättiksinläggningar, rökiga och salta charkuterier and what not. Ingen större lättnad finns att skåda vid varmrätten, där söta lådor står i rad brevid saltig skinka och stark senap.

Jag tror faktiskt att hemligheten ligger i att helt enkelt ta ett vin man tycker om, och inte övertänka det hela. Det är knappast någon idé att ta fram källarens förnämsta flaska, utan snarare kan man välja något i alldagligare tappning- ett  icke-fatlagrat vitt, och ett mjukt och lite bärigt rött passar vanligtvis bra med buffémat i tankarna. Ett gott mousserande vin, genom hela måltiden, är aldrig heller fel. Välj gärna ett med lite frukt för att möta de söta och salta smakerna, och låt de pigga syrorna och bubblorna tampas med allt det feta och mäktiga.

Här är några förslag:

–          en prisvärd och pålitlig spansk cava är Codorníu Clasico Seco, 8,98€. Den är fruktigt mogen, med balanserad syra och ett jämt, piggt bubbel. Skippa den mäktiga, aptitförstörande välkomstglöggen och servera denna som festlig aperitif istället – möjligen med några droppar glöggkoncentrat i botten för att kicka igång både julstämning och samtalsämnen.

–          Dopff & Irion Muscat, 11,80 € från Alsace i Frankrike, är ett friskt och svagt mineraliskt vitt vin som samtidigt har både en lätt citruston och en gnutta restsötma som gör att den fungerar bra med lite feta och syrliga rätter.

–          En hallonfruktig, lättsmält beaujolais, som tex Georges Duboeuf Chiroubles, 11,71€, gör sig bra med uppskärningar, skinka, köttbullar och småkorvar. Vinet är mjukt och lent, med en trevlig örtig ton mot slutet.

–          MontGras Carmenère-Shiraz, 8,21€ från centraldalen i Chile, är ett fylligare alternative, som med sina typiska aromer av blåbär, björnbär och svartvinbärssylt, mynat, en gnutta paprika och så ekfatens söt vanilj passar som allroundsällskap till diverse kötträtter och vissa hårda ostar.

 

–      avrunda med ett glas dessertvin. Här håller jag själv på klassiker, prova tex madeira eller portvin som båda ”gifter” sig alldeles utmärkt med både nötter, torkad frukt och choklad. Quinta do Portal Vintage 2005, 38,90 €, smakar intensivt av syltiga mörka bär och julkryddor, med stramare inslag av rostat kaffe och choklad i bakgrunden. Desserten tar antagligen slut före flaskan, men man kan gott ta glaset med till soffan och kasta upp fötterna och bara njuta.

 

Före jag önskar er en god och glad jul, vill jag passa på att påminna er om måttligheten -speciellt när man har barn. Julen ska få vara en varm  och glad familjehögtid, där ingen ska behöva känna sig otrygg eller ledsen på grund av vuxna som inte vet gränserna, och blir berusade, skrämmande och konstiga. Eller hur?

Nu – ha en riktigt mysig och fridfull jul, så återkommer vi till nyår!

 

 

 

Nu är den här!

Beaujolais är ett distrikt i vinregionen Bourgogne i Frankrike, och samtidigt också namnet på rödvinerna som kommer därifrån. Till sin natur är de ofta mycket fruktiga och lätta, och framställs alltid av druvan Gamay. Man hör ofta beskrivningar i stil med tuttifrutti och skumbanan när det gäller den snabbjästa Nouveau´n, medan de lite finare Cru –vinerna med mer mognad kunde liknas vid Bourgogneviner gjorda på Pinot Noir.

Släppet av ”årets vin” har kommit att bli en riktig skördefest i distriktet, och sker alltid den tredje torsdagen i november. Sommaren 2012 drabbades de europeiska vinproducenterna dock av vädergudarnas vrede, och också i Beaujolais fick man dras med för tidig blomning, hagel, kyla och regn under skörden. De höga priserna och begränsade åtgången kan därför antas vara orsaken till att Alko tog in endast en sort i år – vanligtvis brukar man kunna få två olika Beaujolais Nouveau –viner hos oss, men i år regerar Beaujolais Villages Nouveau Louis Tête för 9,99 € ensam på tronen.

 

 

Vinet är vackert blålila till färgen, och smaken är mjuk, saftig och fruktig, med en ungdomlig syra – precis som sig bör. Jag föreställer mig mest hallon, men också nyanser av röda vinbär och eventuellt en mycket lätt bananton i bakgrunden. De klassiska tillbehören är charkuterier och pajer, men jag fick just förslaget om en hallonburgare, vilket jag tror inte alls skulle vara tokigt – trots att det kanske nämndes lite skämtsamt.

Ha en trevlig torsdag, kära läsare!