Vinbloggen

Linda Forssell botaniserar bland ädla druvor
Header

Ned, Henry och jag

24.02.2012 11.20 | Skriven av Linda Forssell i Röda viner - (4 kommentarer)

Det australiensiska vinhuset Hewitson´s, grundat år 1998, har kanske inte så många år på nacken mätt i vinodlarmått, men framgångarna har inte låtit vänta på sig. Många av er känner redan till de förmånligare Baby Bush och Miss Harry, medan Ned & Henry´s Syrah Mourvèdre Barossa Valley 2010 eventuellt är obekant. Det fås med några enkla manövrar på internet från Alkos beställningssortiment, kostar strax under tjugolappen, och är väl värt de några dagarnas väntetid innan man kan plocka upp sin butelj.

Vinet är till största delen gjort på Shiraz-druvan, vartill en skvätt Mourvédre blandats i för lite mer struktur och örtighet. I smaken känner man också tydligt de solvarma, fruktiga Barossa-dragen med inslag av körsbär och plommon. Den franska eken som vinet lagrats på i totalt 15 månader ger sig till känna som jämna, silkiga tanniner, och helhetsintrycket är balanserat och behagligt. Viner med 14% alkohol kan stundvis kännas alltför maffiga, men Ned & Henry´s känns trots det väldigt matanpassat och lätt. Ett harmoniskt och smidigt vin som inte behöver pantas på, men som borde klara en lagring på ytterligare fem till sex år.

Jag bjöd över några vänner på middag, och serverade dem förutom detta vin även en kryddig lammgryta med ris och  en grön sallad – väldigt lyckat! Gillar man inte lamm kan jag tänka mig att även en klassiskt grillad biff skulle passa utmärkt till.

Och nu kanske ni ännu undrar om namnet -jo, de två pojkarna är Harriets, dvs Miss Harry´s, äldre bröder.

 

 

Jag har snöat in lite på italienska viner den senaste tiden, men det hjälps inte. Landet ifråga kan nämligen uppbringa en sällan skådad diversitet i sina viner, och risken att tröttna är ganska minimal. De flesta vindistrikten i Italien har någon speciell pärla att blända omvärlden med, och skulle man vara så blasé att de inte intresserar mera så finns det även ett oändligt antal små producenter som ständigt söker efter nya innovationer och sätt att utmärka sig på i den annars rätt konservativa rådande vinkulturen.

Dagens vin är en långlivad favorit från Veneto i nordöstra Italien.

Sartori Regolo 2007 kostar 14 euro på Alko, och görs på en av de vanligaste venetianska druvsorterna Corvina. Att göra viner på enbart denna druva förekommer inte så ofta, för det mesta ingår den i en blend tillsammans med andra sorter. Vinet är dessutom gjort med den så kallade Ripassometoden, vilket betyder att vinet genomgår en andra jäsning på resterna av torkade druvor som man gjort Amarone eller Recioto på.  Smaken är därför rätt fyllig, och liksom doften, en tilltalande blandning av robust kryddighet och mjuk frukt. Förutom söta körsbär och lätta inslag av salvia kan man ana strama ekiga toner och få njuta av en lång, mjuk eftersmak.

Då jag sade att denna favorit var långlivad, så borde jag eventuellt precisera att det var för några år sedan jag upptäckte den. Familjen Sartori har däremot hållit på och trollat fram viner sedan 1898, då Pietro Sartori köpte sig
en bit mark med tillhörande källare. Hans plan var nämligen att bli självförsörjande när det gällde att förse sina hotellgäster med vin. Och sen dess har det rullat på tills denna dag då företaget fortsättningsvis är familjeägt – fint va!

 

 

Det är onekligen mycket rosa och hjärtan och ståhej omkring oss idag, och många kan tycka det är ett totalt onödigt och genomkommersiellt påfund som snarare irriterar än värmer hjärtat. Personligen struntar jag i gåvor och kort, men grabbar glatt tag i chansen att duka upp nånting lite extra festligt och gott – jag har gömt undan en ask chokladkonfekt och en liten portvinsflaska som får ta sin plats på bordet efter att barnen nattats ikväll.

Twitterflödet berättar för övrigt att Robert Parker tänker sig en Georges DuBoeuf Saint-Amour Alla Hjärtans Dag till ära, medan vår finländska guru Essi Avellan suktar efter ett glas rosé champagne.

Hur är det med er, tänkte ni fira och med vad i såfall?

Ett vitt till blinierna

10.02.2012 12.47 | Skriven av Linda Forssell i Vita viner - (2 kommentarer)

Blinier är förutom festliga också mättande i vinterkylan, och februari månad är deras absoluta högsäsong. De klassiska tillbehören är hackad lök och smetana, kallrökt lax och rom eller kaviar. Vill man kan man också servera diverse röror och svampsallad till – det finns en uppsjö recept på nätet att googla sig fram till.


Då det gäller drycker är smaken delad. Många tycker att mineralvatten eller öl samt en vodka därtill är det enda rätta, medan andra ( såsom undertecknad) är för mesiga för starksprit och föredrar vin. Själv tycker jag att nånting mousserande, må det sen vara champagne eller ett förmånligare alternativ, är vansinnigt gott till, men det finns också många stilla viner som passar bra. Huvudsaken är att man väljer ett vin som har tillräckligt med syra för att skära igenom de feta smakerna, och gärna tillräcklig intensitet och frukt för att matcha smakmångfalden.

Till veckans vin har jag således valt en tysk Riesling från Rheingau, Schloss Schönborn Riesling Trocken. För en knapp tia får man en elegant syrlighet, diskreta honungstoner och en pigg fruktighet i bakgrunden som domineras av äppel, päron och lite persika. Man har rätt att förvänta sig prov på yrkeskunskap från ett vinhus med anor som daterar ända tillbaka till 1300-talet – långt före nya världen ens upptäcktes – och ni lär inte bli besvikna om ni korkar detta till era boveteplättar, jag lovar.

Igår var jag inbjuden på en provning med Côte du Rhône-viner som tema. Trevligt nog var producenten Ogiers vd Jean-Pierre Durand personligen på plats för att presentera företagets viner och berätta lite om deras filosofi. Fransmännen lägger ju som bekant stor vikt vid terroir-tänkandet, och vill ofta att fokus ska ligga på området där vinet kommer ifrån istället för tex druvblandningen, vilket är vanligt i nya världens vinproduktion.

Förutom en del viner som finns i Alkos sortiment bjöds vi på en kvartett som till en början tagits fram främst i experimentellt syfte inom huset, för att undersöka i hur stor grad jordmånen påverkar den slutliga produkten. När intresset för dessa viner växte utifrån bestämde Ogiers sig för att föra ut vinerna på marknaden i form av denna serie om fyra. Tyvärr finns de inte att få hos oss, men det var en intressant och lärorik upplevelse att ta del av, för visst kan man konstatera att markens konsistens och sammansättning förvisso ger tydliga skillnader i vinerna.


I norra Rhône (Septentrionale på franska) blåser den kalla och hårda Mistralvinden, det regnar en hel del mer än söderut och jordmånen är granit- och sand-dominerad med ställvisa inslag av kalksten. Viner därifrån är tex Hermitage, Condrieu, Côte Rôtie och Cornas. Södra Rhône med sin magra och lite leriga rullstensjord är däremot mer påverkat av det varma medelhavet, och ger tex kraftiga, aningen lädriga Gigondas, fylliga Chateuneuf du Papes med god lagringspotential och friska Tavel-roséer.

Clos de l´Oratoire Chateauneuf-du-Pape 2009 torde komma till Alko lämpligt till påsk.

 

Utrymmet här ger mig inte möjlighet att gå närmare in på detaljer, men om någon läsare vill ordna en provning och funderar på tema så kunde ett sånt här upplägg fungera väldigt bra. Appellationer och druvsammansättningar finns det rejält av, och Alko erbjuder ett brett sortiment, så möjligheterna är många.


 

 

 

Lite värme i kölden

03.02.2012 11.20 | Skriven av Linda Forssell i Röda viner - (2 kommentarer)

Jag hade först tänkt presentera ett vitt vin, men de bitande sibiriska vindarna därute hämtar milt sagt med sig mer än tillräckligt av frisk avkylning just nu, och jag satsar istället på ett solvarmt rödvin från Spanien. Miguel Torres är en känd ikon i vinvärlden, och familjen har varit i branschen ända sedan 1600-talet.  Förutom odlingarna hemma i Jumilla, Priorat, Toro och Ribera del Duero har imperiet spritt sig ända till Chile och Kalifornien, och huset erbjuder allt från enkla bordsviner till prisbelönta toppviner.

Dagens vin kommer från Catalunya och heter Coronas Tempranillo, och landar i den förmånligare ändan av Torres utbud med sitt pris på 9,99 euro. Historien bakom namnet, som betyder krona, går tillbaka till början av 1900-talet då kung Alfonso XIII besökte vingårdarna för lunch och blev förtjust i det ypperliga vinet. Den huvudsakliga druvan är som namnet antyder Tempranillo, men de övriga 14 % är Cabernet Sauvignon. Doften är intensiv med inslag av lakrits och jordnära toner av stall och läder. I den fylliga smaken kan man fånga upp runda inslag av vinbär, vanilj, tobak samt en smula kakao. I sin helhet hålls vinet bra ihop – det har frukt, struktur och behagliga tanniner och avslutas med en dröjande mjuk eftersmak.

Jag skulle para ihop detta matvänliga och mycket prisvärda vin med exempelvis en tapastallrik, en skinkpaj eller kanske en grisfilé.

Hälsningar från Mariehamn

01.02.2012 12.57 | Skriven av Linda Forssell i provningar och happenings - (Kommentarer inaktiverade för Hälsningar från Mariehamn)

Solen gnistrar över den lilla vintersömniga staden långt ute i havet, och terrasshäng och sangriakannor känns ärligt talat rätt långt borta. Men sommaren är onekligen vad alla krögare längtar intensivt efter just nu – på den av Mariehamns Parti anordnade vimässan på hotell Arkipelag smuttades det tankfullt på friska, vita viner som kunde tänkas passa bra med rökt fisk och krispiga lunchsallader, och nickades belåtet till kryddiga, solvarma, röda grillviner. En halvt dussin importörer var på plats och visade upp sina somrigaste fynd.

Själv hade jag turen att under middagen efteråt bli bjuden på en riktig pärla och raritet – en Vega Sicilia Unico från 1981. Lite träiga toner och tobak, mycket frukt åldern till trots men framför allt väldigt balanserad och lång i smaken. Vega Sicilia anses vara ett av Spaniens allra främsta vinhus, och Unico är deras prestigevin. Vinerna lär vara kvoterade och inte helt lätta att få tag på, men är man intresserad av firmans viner kan man ha större chanser på de yngre Vega Sicilia ”Valbuena” 5 años

Nu inser jag att detta svårligen kunde klassifieras som fredagstips, så jag lovar att återkomma snarast med ett lite mer jordnära förslag till helgmenyn!