Vinbloggen

Linda Forssell botaniserar bland ädla druvor
Header

Fräschör för en tunnare plånbok

19 april, 2012 12:18 | Skriven av Linda Forssell i Vita viner - (Kommentarer inaktiverade för Fräschör för en tunnare plånbok)

Vi fortsätter på den våriga, gröna linjen, tycker jag. Bland Alkos nyheter denna månad hittade jag en förmånlig Sauvignon Blanc för 9,50 € från Marlborough i Nya Zeeland. Eftersom det inte är ofta man fyndar sådana under tian väcktes min nyfikenhet, och min slutsats får bli att Fernway Sauvignon Blanc med råge möter mina förväntningar.

Vinet är visserligen relativt enkelt  – man hittar både druvtypiska krusbär och vinbärsbuske i  aromerna, tillsammans med lite örter och en pigg syra – men trevligt friskt och lättanvänt. Jag skulle para ihop det med en vardaglig getostsallad, en sparrisförrätt eller ställa fram det på buffébordet ifall det serveras fisk. Dessutom kunde man eventuellt ge ett litet plus i kanten ur ett miljöperspektiv, eftersom vinet har transporterats till Europa innan det buteljerats i Frankrike, något som effektiverar transporten och därför drar ner en smula på det omtalade koldioxidfotspåret.

Sparrisdags

13 april, 2012 11:14 | Skriven av Linda Forssell i Vita viner - (10 kommentarer)

Nu ligger de där i rader på alla matbutikers grönsakshyllor, sparrisknippena i både vit och grön kulör. Vi har säkert alla hört om att vissa råvaror är svåra att kombinera med vin, och just dehär fina primörerna har en tendens att stressa upp folk helt i onödan. Visst, sparris innehåller naturligt natriumglutamat, som kan ge vinet en lite metallisk bismak, men såvida man inte planerat gnaga i sig de läckra stängerna helt råa och allena på tallriken är det ingen fara på taket. Servera dem med lite sälta till, exempelvis i form av smält smör, parmesan eller skinka, och jag vågar påstå att de allra flesta torra vita viner faktiskt kommer att slinka ner i gott sällskap.

Själv köpte jag en flaska Jakobi häromdagen då vi skulle ha sparrispremiär, och var riktigt nöjd. Vinet görs enligt producenten Weingut Muster (som skördat fina placeringar i den internationella Chardonnay du Monde-tävlingen) på ”biodynamiskt inspirerade principer” och kommer från Österrike, närmare bestämt Südsteiermark nära slovenska gränsen. De mest odlade druvorna där är egentligen Chardonnay och Gewürztraminer, men i det här fallet är blenden 20% Sauvignon Blanc och 80% Welschriesling – en ganska lokal druvsort som inte lär ska vara relaterad till den ”riktiga” Rieslingen, men som också den mognar sent och ger aromatiska viner.

För dryga 14 euro får man ett ungdomligt och citrussyrligt vin med lite örtig kryddighet och en svag karaktär av äppel och krusbär. Uppfriskande, läskande och gott – och en välbehövd fläkt av våren!

 

Må ni förlåta allt mitt tjat om lammviner den senaste tiden, men precis som vintervädret därute så ger jag er ännu en liten påminnelse om att lidandets tid inte riktigt är förbi. Jag syftar förstås på påsken, som till all lycka ändå kan vara en sann njutning – och så fort den är avklarad börjar våren, med allt vad den innebär, jag lovar!

Bild lånad från Alko, där det

finns mer tips om påskmatens vinval

 

1. Nieto Senetiner Reserva Malbec från Mendoza i Argentina, 10,18 €, smakar kompakt och mulligt av varm vanilj, lite rostad ek och mörk frukt. Dekantera för att öppna smaken mer, och servera till rustika kötträtter med ugnsrotsaker.

2. Peter Lehmann Barossa Shiraz från Australien, 12,98 € är sprängfylld med mörka, syltiga toner, inslag av fikon och kaffe och avslutas med en ekig och pepprig eftersmak. Matcha med likaledes mustiga rätter, som lammstek eller vilt.

3. Guigal Cotes du Rhône från Frankrike, 11,99 €, är fyllig, inbjudande kryddig och för tankarna till skog och stall. Blandningen av Syrah, Grenache och Mourvedre är ren i smaken med diskreta tranbärstoner i bakgrunden. Ett tacksamt allround-vin till diverse kötträtter.

4. Gentil Hugel från franska Alsace, 11,89 €, är en blend på fem olika druvsorter och är med sina syrliga citrusaromer, blommiga doft och honungsinslag ett bra val till påskbuffén där lax och äggrätter ingår.

5. Även om det är stilla veckan kan det gott få bubbla till lite i glaset, och till efterrätterna passar ett sötare mousserande vin utmärkt. Prova italienska Cinzano Asti, 10,97 € på Muscat-druvan. Sötman balanseras av en svag citrussyra, de pigga bubblorna hämtar en välkommen fräschör och russintonerna går hand i hand med den traditionella paschan.

Eldig och mjuk

30 mars, 2012 10:15 | Skriven av Linda Forssell i Röda viner - (Kommentarer inaktiverade för Eldig och mjuk)

Jag återkommer alltid nu och då till det här vinet, Brown Brothers Shiraz för 14,68€, och oftast vill det sig just lämpligt till påsken. Denna australiensiska fruktbomb är nämligen rätt massiv i smaken och har stark karaktär av ekfat, choklad, kaffe och söt vanilj. Förutom mörka bär och frukter såsom plommon och björnbär kan man ana lite myntha i bakgrunden, och eftersmaken bär långt efter första klunken.

Alkoholhalten är på högre sidan, 14,5%, vilket gör att vinet kan serveras en gnutta svalare än man vanligtvis gör, för att tona ner den mäktiga helheten lite – annars blir det lätt för mycket av det goda. Och på tal om det goda, så är ju detta är givet lammvin, men man kan med fördel hälla upp ett glas till exempelvis en grillbiff med svartpeppar och svampsås.

Brown Brothers grundades redan år 1889 och är idag Australiens största privatägda vinhus, som är känt för att experimentera  med nya druv- sorter och -korsningar. Shiraz, som går under namnet Syrah i Europa, är en väldigt gammal druvsort vars rötter länge ansågs finnas i Iran, där det finns en stad med samma namn. Modern DNA-forskning har dock visat att druvan de facto har sitt ursprung i Rhône-dalen, och är en korsning av två relativt okända franska druvsorter, Mondeuse Blanche och Durez.

 

Förra veckan ordnades ViiniExpo i Böle i Helsingfors. Jag anlände till mässcentrum med andan i halsen och försökte skapa mig en helhetsuppfattning av upplägget samt en plan på bästa möjliga tillvägagångssätt – men där jag stod med mina tomma glas i handen och blickade ut över området rann ivern av mig likt olja från en gås. Mässan tycks krympa för varje år,  och det tog mig inte länge att cirkulera vid de intressantaste producenternas och importörernas bord. Årets temaland Chile bjöd inte på några uppseendeväckande smakprover, och jag ångrar att jag inte hade anmält mig till någon av de många föreläsningarna och ledda provningarna, där landet var välrepresenterat. Nånting att komma ihåg tills mässan ordnas nästa gång, år 2014.


Det i mitt tycke matnyttigaste inslaget var delgivningen av resultatet i Vuoden Viinit 2012 -tävlingen, som ordnas årligen av föreningen Vuoden Viinit ry. Vinnaren var champagnen Pannier Sèlection Brut, och vi kan återkomma till den när skumvinstiderna nalkas längre fram på vårkanten.

Denna veckas fredagsvin får istället bli silvermedaljören i klassen ”Europeiska rödviner, 10-17 euro”, Quinta da Garrida Touriga Nacional från Portugals hjärta, det backiga vinområdet Dão som ligger c 100 km norr om Lissabon.  Tillsammans med Douro har de ibland omnämnts som de portugisiska motsvarigheterna till Bordeaux och Bourgogne. Douro ger  sträva, kraftiga viner man får vänta ut, medan Dão bjuder på aningen mer komplexitet och elegans. Den familjeägda firman Caves Alianca som gör vinet ifråga grundades 1927 och är idag en av Portugals kändaste vinexportörer.

För knappa 15 euro får man alltså ett fylligt och ekigt vin gjort på 100% av Portugals egen Touriga Nacional -druva, med smak av syrliga plommon, svarta vinbär, rökiga kryddor, svaga lädervibbar och dröjande tanniner. Ni kan hålla det här vinet i åtanke då ni planerar påskens lammrecept, och den som inte tröttnat på långkok än kan plocka fram sin gryta en sista gång. Detta är nämligen inget sällskapsvin utan kommer bäst till sin rätt med ett smakrikt kött vid sin sida.

 

 

Än är det vinter kvar

16 mars, 2012 10:59 | Skriven av Linda Forssell i Röda viner - (Kommentarer inaktiverade för Än är det vinter kvar)

Det droppar från taken och småfåglarna kvittrar så man nästan får ont i öronen. Att muttra över sånt känns inte riktigt acceptabelt, men jag är inte redo att byta ut grytorna mot sparris, eller det värmande röda mot frisk rosé riktigt ännu. Veckans vintips är således en mustig chilenare vars nyhetsbehag gjorde att det tog slut hos Alko, men nu torde hyllorna bångna till bristningsgränsen igen.

Mayu Reserva Carménère, 13,99 €, kommer från ett relativt nytt och ganska intressant vinområde i norra Chile, Elqui Valley. Förutom för de sällsynt vackra sjärnhimlarna är dalen också känd för den stora pisco-produktionen. Tack vare dimmorna, den tidsvis starka havsvinden och de svala nätterna har området ett sk ”cool climate”, dvs ett klimat med relativt låga maxtemperaturer, och på senare år har man börjat odla druvor även för matvin. Än så länge är det framförallt sauvignon blanc och syrah som odlas där, men också andra druvor trivs, och denna carménère är ingen dålig uppvisning.

Färgen är mörk och intensiv, och även doften påminner mig lite om en italiensk ripasso. I den fylliga smaken är nämligen frukten likaså påtaglig, samtidigt som alkoholhalten är rätt hög, 15%. Helheten känns ändå inte överväldigande, utan balanseras upp med lite vanilj, blåbär och lakrits. I eftersmaken kan man känna av en behaglig, kryddig pepprighet. Det här vinet är inget typiskt vårvin, utan skall definitivt ackompanjeras av en smakrik kötträtt tycker jag – lamm, älg, kanske en kryddig nötbiff?

 

 

Fonduekväll

9 mars, 2012 12:24 | Skriven av Linda Forssell i Vita viner - (Kommentarer inaktiverade för Fonduekväll)

Är fondue plötsligt trendigt igen, eller är det bara jag som blivit en nostalgisk tant? Hur det än må vara med den saken så kvarstår det obestridliga faktum att en varm gryta full med puttrande, smakrik ost är syndigt gott en månbelyst kväll i mars. Och förutom det obligatoriska brödet kan man ju även dippa äppelbitar, rädisor, blomkålsbuketter och annat grönt för att lätta upp det hela – eller åtminstone sitt samvete. Efter gårdagens middag, där min goda vän bjöd på denna schweiziska läckerhet, kommer jag att förbli mätt resten av veckoslutet.

Till fondue kan man exempelvis servera en aningen nötig chardonnay, en lätt och lite syrlig sauvignon blanc eller en varför inte en äkta schweizisk fendant. Vi valde dock en annan väg och öppnade en torr riesling från Alsace. Wolfberger Riesling kostar strax under 11 euro, och är med sina fina rondör och friska syra en bra matchning till den feta osten. Förutom smaken av omogna äppel och en svag mineralitet bjuds man även på pigga toner av citrus och därefter en lång eftersmak.

Stekta fiskfiléer eller en skaldjurssallad skulle inte heller vara så tokigt till det här vinet, det är både mångsidigt och prsivärt.


Lättsmält

2 mars, 2012 09:38 | Skriven av Linda Forssell i Vita viner - (Kommentarer inaktiverade för Lättsmält)

Den senaste veckan har halva familjen legat däckad i vintermagsjukan, och jag själv har varit betydligt mer sugen på röd jaffa och Resorb än på vin. Nu har vi ändå alla återhämtat oss såpass mycket att vi kan inleda veckoslutsfirandet med en skön bastukväll och lite sushi därpå då barnen lagt sig.

Till det väljer jag ett vin min syster introducerade mig till i december, det chilenska vita Anakena Ona Viognier Riesling Chardonnay, 13,90 €. Grunden till den här krispiga vita 3-druvsblenden lades då skolkamraterna Felipe Ibáñez och Jorge Gutiérrez räknade ihop sina inbesparingar och planterade Viña Anakenas första vingårdar år 1999 i Alto Cachapoal. Namnet Anakena kommer från den palmbevuxna sandstrand på Påskön där Thor Heyerdahl reste sin första stengubbe år 1955.

Bilden lånad från easterislandtourism.com

Namnet är tänkt att leda associationerna till Chiles rena luft och natur, och vännernas målsättning var att även låta detta återspeglas i vinerna. De skulle ha en hög ”terroir”-känsla med en stark chilensk identitet och ge rättvisa åt både jordmånen, klimatet och druvorna. Idag producerar de viner också  från de nyare vinområdena i Leyda i San Antonio-dalen samt i Ninquén i Colchagua, och huvud-oenologen Gonzalo Pérez har en lång karriär bakom sig hos t.e.x Santa Rita och Tarapacá.

En fjärdedel av vinet har lagrats på fransk ek, men de dominerande dragen är fruktiga och aromatiska. Rieslingens gröna mineraliska toner blandas med aprikos och honung från Viognier, och Chardonnayn hämtar i sin tur de typiska friska, tropiska frukterna. Vinet är torrt och syrligt, men i eftersmaken snappar man upp en behaglig, lite kryddig sötma.

Gillar man inte sushi kan jag tänka mig att även skaldjur eller en enkel laxrätt kunde passa riktigt bra ihop med det här vinet. Vi kör av förekommen anledning ännu med den lättsmälta linjen ännu i några dagar.

 

Ned, Henry och jag

24 februari, 2012 11:20 | Skriven av Linda Forssell i Röda viner - (4 kommentarer)

Det australiensiska vinhuset Hewitson´s, grundat år 1998, har kanske inte så många år på nacken mätt i vinodlarmått, men framgångarna har inte låtit vänta på sig. Många av er känner redan till de förmånligare Baby Bush och Miss Harry, medan Ned & Henry´s Syrah Mourvèdre Barossa Valley 2010 eventuellt är obekant. Det fås med några enkla manövrar på internet från Alkos beställningssortiment, kostar strax under tjugolappen, och är väl värt de några dagarnas väntetid innan man kan plocka upp sin butelj.

Vinet är till största delen gjort på Shiraz-druvan, vartill en skvätt Mourvédre blandats i för lite mer struktur och örtighet. I smaken känner man också tydligt de solvarma, fruktiga Barossa-dragen med inslag av körsbär och plommon. Den franska eken som vinet lagrats på i totalt 15 månader ger sig till känna som jämna, silkiga tanniner, och helhetsintrycket är balanserat och behagligt. Viner med 14% alkohol kan stundvis kännas alltför maffiga, men Ned & Henry´s känns trots det väldigt matanpassat och lätt. Ett harmoniskt och smidigt vin som inte behöver pantas på, men som borde klara en lagring på ytterligare fem till sex år.

Jag bjöd över några vänner på middag, och serverade dem förutom detta vin även en kryddig lammgryta med ris och  en grön sallad – väldigt lyckat! Gillar man inte lamm kan jag tänka mig att även en klassiskt grillad biff skulle passa utmärkt till.

Och nu kanske ni ännu undrar om namnet -jo, de två pojkarna är Harriets, dvs Miss Harry´s, äldre bröder.

 

 

Jag har snöat in lite på italienska viner den senaste tiden, men det hjälps inte. Landet ifråga kan nämligen uppbringa en sällan skådad diversitet i sina viner, och risken att tröttna är ganska minimal. De flesta vindistrikten i Italien har någon speciell pärla att blända omvärlden med, och skulle man vara så blasé att de inte intresserar mera så finns det även ett oändligt antal små producenter som ständigt söker efter nya innovationer och sätt att utmärka sig på i den annars rätt konservativa rådande vinkulturen.

Dagens vin är en långlivad favorit från Veneto i nordöstra Italien.

Sartori Regolo 2007 kostar 14 euro på Alko, och görs på en av de vanligaste venetianska druvsorterna Corvina. Att göra viner på enbart denna druva förekommer inte så ofta, för det mesta ingår den i en blend tillsammans med andra sorter. Vinet är dessutom gjort med den så kallade Ripassometoden, vilket betyder att vinet genomgår en andra jäsning på resterna av torkade druvor som man gjort Amarone eller Recioto på.  Smaken är därför rätt fyllig, och liksom doften, en tilltalande blandning av robust kryddighet och mjuk frukt. Förutom söta körsbär och lätta inslag av salvia kan man ana strama ekiga toner och få njuta av en lång, mjuk eftersmak.

Då jag sade att denna favorit var långlivad, så borde jag eventuellt precisera att det var för några år sedan jag upptäckte den. Familjen Sartori har däremot hållit på och trollat fram viner sedan 1898, då Pietro Sartori köpte sig
en bit mark med tillhörande källare. Hans plan var nämligen att bli självförsörjande när det gällde att förse sina hotellgäster med vin. Och sen dess har det rullat på tills denna dag då företaget fortsättningsvis är familjeägt – fint va!